Läkarna varnade dem för allvarliga risker, men de bestämde sig ändå för att bli föräldrar — flera år senare blev deras familj ett föredöme för tusentals människor
När Anna och Mark gifte sig började de nästan omedelbart drömma om barn.
Båda var kortväxta på grund av ovanliga genetiska tillstånd. Anna hade akondroplasi, medan Mark hade en annan form av skelettdysplasi.
De förstod mycket väl att en graviditet kunde bli svår och att barnet kunde ärva någon av föräldrarnas tillstånd.
När Anna blev gravid för första gången berättade läkarna ingående om alla möjliga risker.
Vissa samtal var så svåra att hon lämnade läkarmottagningen med tårar i ögonen.
Men paret bestämde sig för att genomgå ytterligare undersökningar och vänta på resultaten.
Några veckor senare fick de beskedet som de både hade fruktat och hoppats på: det farligaste scenariot hade inte inträffat.
Kort därefter föddes deras första dotter.
Flickan hade ärvt akondroplasi från sin mamma.
Läkarna fortsatte att noggrant följa hennes utveckling, medan föräldrarna gradvis lärde sig att leva utan ständig rädsla.
— Hon ska inte växa upp med känslan av att det är något “fel” på henne, — sa Anna en dag till sin man.
Efter det började paret dela med sig av sitt liv på sociala medier.
Inte för att väcka medlidande.
De visade helt vanliga saker: familjepromenader, resor till havet, frukostar, lek med barnen och roliga vardagssituationer.
Oväntat började tusentals människor skriva till dem.
Vissa erkände att de tidigare nästan inte visste någonting om kortväxta människor.
Andra tackade familjen för att den hjälpte dem att se på olikheter utan rädsla och fördomar.
Några år senare fick Anna och Mark ett andra barn, som ärvde sin pappas tillstånd.
Därefter föddes ett tredje barn — den här gången med genomsnittlig längd.
Varje graviditet var svår för Anna. Det innebar smärta, svaghet, ständiga undersökningar och en orolig väntan på provsvaren.
Men varje gång hon såg på sina barn sa hon samma sak:
— Jag skulle välja vår familj igen.
I dag finns tre helt olika barn i deras hem, tillsammans med mycket ljud, leksaker och ett helt vanligt familjekaos.
Och när främlingar frågar Anna om hon inte är rädd för att hennes barn kommer att få det svårt, brukar hon le:
— Självklart kommer det att finnas svårigheter. Det gör det för alla. Men jag vill att mina barn ska växa upp utan en känsla av begränsning och i stället vara övertygade om att deras liv kan bli lika rikt, lyckligt och intressant som vem som helst annans.
