Poliser försökte gripa en ung kvinna som tränade i parken — men ett enda telefonsamtal fick dem att blekna 😳
Tidigt på morgonen tränade Anna på en nästan tom idrottsplats. Hon sprang mellan räckena, gjorde övningar och kontrollerade då och då timern på sin telefon.
En halvtimme senare stannade en polisbil i närheten. Två unga poliser klev ur.
Först stod de bara och tittade på henne, men sedan gick en av dem närmare.
— Du, är du här ensam? Ska vi lära känna varandra?
Anna tog ur ena hörluren.
— Nej, tack.
Polisen flinade:
— Varför är du så allvarlig? Vi kom ju fram på ett helt normalt sätt.
Anna bad dem att inte störa hennes träning och gick bort mot ett räcke. Men männen följde efter henne, fällde obehagliga kommentarer och ställde sig flera gånger i vägen.
— Ni missbrukar er uniform, sa hon lugnt.
Polisens leende försvann.
— Förstår du vem du pratar med?
— Med en person som stör mig utan någon laglig anledning.
Flera förbipasserande stannade och började titta.
Polisen blev arg och grep Anna i armen.
— Du följer med till stationen för förolämpning av tjänsteman.
— Jag har inte förolämpat någon.
— Här är det jag som bestämmer vem som bryter mot lagen.
Hans kollega tog fram handbojor. Människorna runt omkring började filma händelsen med sina telefoner.
Anna gjorde inget motstånd.
— Bra. Då gör ni allt officiellt: uppge era efternamn, bricknummer, skälet till gripandet och slå på era kroppskameror.
Poliserna tittade på varandra.
— Kamerorna fungerar inte, mumlade den ene.
Då tog Anna fram sin telefon och slog ett kortnummer.
— Kontrollen är avslutad. Hot, påtryckningar och ett olagligt gripande har dokumenterats. Det finns vittnen och videoinspelningar.
— Vem ringer du? frågade polisen misstänksamt.
Hon svarade inte.
Några minuter senare stannade två mörka bilar vid idrottsplatsen. Högt uppsatta befäl och medarbetare med videokameror klev ur.
En av dem gick fram till Anna.
— Överstelöjtnant Kovaleva, är ni oskadd?
Det blev helt tyst på platsen.
Anna visade sin tjänstelegitimation från polisens internutredning.
Det hade redan kommit in flera anmälningar mot de här patrullerande poliserna. De anklagades för hot, olagliga gripanden och påtryckningar mot unga kvinnor. Men tidigare hade det saknats bevis.
Nu hade allt spelats in av flera telefoner.
— Lämna över era polisbrickor, tjänstevapen och legitimationer, beordrade det högre befälet.
— Det här är ett missförstånd, sa polisen och bleknade. Vi gjorde bara en kontroll.
Anna såg på honom.
— En kontroll börjar inte med ett försök att ragga och slutar inte med handbojor efter ett nej.
Båda poliserna stängdes av från tjänst samma dag, och alla tidigare anmälningar mot dem granskades på nytt.
En vecka senare kom Anna tillbaka till idrottsplatsen.
Hon startade timern och fortsatte träna.
Den här gången vågade ingen störa henne.
