Den märkligaste familjen på fem personer kommunicerade med skall och morrande, och deras ögon tittade åt olika håll 😱
Den här familjen bodde i ett halvt förfallet hus, omgivet av skräp och aggressiva hundar. Inne i huset fanns det knappt några förutsättningar för ett normalt liv, och de som bodde där kunde varken läsa eller skriva.
Men vad kunde ha lett människor till ett så märkligt beteende? Historien om den här familjen visade sig vara mycket mer skrämmande än man kunde föreställa sig 😢
I den lilla bergsbyn Odd i West Virginia bor omkring 800 människor.
År 2004 kom fotografen och dokumentärfilmaren Mark Light dit — en forskare av ovanliga mänskliga berättelser. Han ville filma lokalbefolkningens liv och visa de sociala problemen i detta avlägsna område.
Hans ankomst väckte dock genast misstänksamhet. Vid det första mötet reagerade några av de lokala invånarna aggressivt och ville inte släppa en främling för nära.
Först efter ett långt samtal lyckades Light förklara att han inte hade kommit för att göra narr av någon eller skapa billig sensation, utan för att förstå livet för människor som nästan ingen pratade om.
När han till slut kom till Whitaker-familjens hus öppnade sig en tung syn framför honom: ett gammalt, halvt förfallet hus, skräp runt gården och många oroliga hundar.
Familjemedlemmarna — Betty, Lorraine, Ray, deras bror Freddie och kusinen Timmy — levde nästan helt isolerade. Deras sätt att tala var ovanligt och liknade ofta enstaka ljud, morranden eller korta rop. De hade inte fått någon grundläggande utbildning och saknade enkla färdigheter i att läsa och skriva.
Senare fick Light veta att orsaken till många av familjens problem var en lång tradition av äktenskap mellan nära släktingar. År 1937 gifte sig en kusin och en kusin i deras släkt, och liknande förbindelser fortsatte i följande generationer.
Med tiden ledde detta till allvarliga genetiska konsekvenser som påverkade familjemedlemmarnas fysiska och psykiska hälsa.
Men det som överraskade Light mest var något annat.
Trots sitt skrämmande utseende, sin fattigdom och sitt märkliga beteende var Whitaker-familjen inte farlig. De var vänliga, lugna och försvarslösa — en familj som behövde hjälp, förståelse och medkänsla mer än dömande.
