På morgonen gick jag ut i trädgården — bara för att vattna blommorna och se om katterna, som vanligt, hade spridit soporna omkring sig. Men så snart jag öppnade grinden svepte en fruktansvärd lukt över mig. Så stark att det sög till i bröstet och jag fick en metallisk smak i munnen.
Jag tog några steg — och stelnade till. På marken, vid blomrabatten, låg något. Slemmigt. Rödaktigt. Det såg ut som en levande varelse som hade vänt sig ut och in. Därifrån kom en lukt av ruttnande kött, som om ett dött djur hade gömts någonstans i närheten.
Jag tog instinktivt ett steg tillbaka. Hjärtat började slå hårt, och de mest skrämmande tankar for genom huvudet. Vad var det? En larv? Ett konstigt djur? Resterna av någon varelse? Eller något helt utomjordiskt?
Jag förstod ingenting. Framför mig låg denna röda, hala ”varelse” med en obehaglig lukt, och ju längre jag tittade på den, desto starkare blev känslan av att något hemskt hade dykt upp i min trädgård. Jag tog fram mobilen, fotograferade och gick snabbt längre bort, medan jag försökte andas så lite som möjligt.
Sedan började jag söka svar på internet. Jag skrev: ”röd, slemmig, luktar förruttnelse”. Och det allra första resultatet fick mig att frysa till is. Det var Anthurus archeri, också känd som ”djävulens fingrar”.
Det visade sig att det inte var ett djur och inte heller resterna av någon okänd varelse, utan en svamp. Mycket sällsynt och otroligt skrämmande till utseendet. Den kommer ursprungligen från Australien och Tasmanien, men har med tiden spridit sig till olika länder.
Till en början ser svampen ut som ett vitt ägg, och sedan kommer röda ”tentakler” fram ur den, som liknar fingrar, klor eller tassar från något monster. Det värsta är att dessa tentakler är täckta av slem och luktar av kadaver. På så sätt lockar svampen till sig flugor, som sedan sprider dess sporer.
Människor som ser den för första gången tror ofta att de hittat något dött, utomjordiskt eller farligt. Vissa ringer till och med polisen eller räddningstjänsten. Men i själva verket är det bara en svamp. Levande. Märklig. Och kanske ett av naturens mest skrämmande fynd.
Sedan dess går jag försiktigt förbi den där rabatten varje dag. Jag vattnar inte längre blommorna där. Låt den växa. Bäst att inte störa ”djävulens fingrar”.
