Den där grå novembermorgonen satt Anna på vigselkontoret och stirrade framför sig utan att lägga märke till orden på väggarna.
Bredvid henne satt Mark. Mellan dem fanns bara ett litet avstånd, men bakom det låg år av liv tillsammans.
Det var han som hade föreslagit skilsmässan.
När pappren var signerade reste han sig först.
— Anna, vänta en minut.
Han räckte henne ett bankkort.
— Ta det. Lite pengar för att börja om. Koden är ditt födelsedatum.
Anna tog kortet, övertygad om att hon aldrig skulle använda det.
Det låg orört i två år.
Tills en dag när sjukhuset ringde.
Hennes mamma behövde en akut operation.
Anna stod vid bankomaten med darrande händer.
När siffrorna dök upp på skärmen frös hon.
Summan var enorm.
Hon ringde Mark.
— Du har kollat kortet, sa han.
— Varifrån kommer pengarna?
— Efter skilsmässan insåg jag att jag hade förstört mycket, eftersom jag alltid valde mig själv.
— Varje månad lade jag pengar på kortet.
Anna slöt ögonen.
— Du räddade min mamma. Tack.
— Jag är glad att du använde kortet.
— Men gör aldrig så igen av skuld.
— Jag förstår.
Anna lade på och tittade på bankomatens skärm igen.
Hennes mamma skulle leva.
