Mannen hade tillbringat hela natten hos sin älskarinna. Den unga kvinnan bodde på stadens utkant, och resan dit tog över två timmar — vid köer kunde det bli tre. Men han älskade de dagarna. Där kunde han glömma hemmet, hustrun som med åren blivit äldre och lagt på sig, vardagsproblemen, räkningarna, anklagelserna och de eviga »vi behöver prata«.
Hos älskarinnan var allt annorlunda — skratt, lätthet, beundrande blickar. Hon var tjugo år yngre än han och såg på honom på ett sätt som hustrun inte gjort på länge.
Den natten var de för upptagna med sitt älskog. När han till sist kollade klockan knöt sig hjärtat — det var nästan klockan fyra på morgonen. Han hoppade snabbt upp och började klä på sig i hast.
»Vill du inte stanna?« föreslog älskarinnan och drog latmaskigt upp täcket.
»Jag kan inte. Min fru är hemma.«
»Men du älskar henne ju ändå inte. Varför skynda hem?«
Han hörde knappt hennes ord längre. Panik satte igång i huvudet. Han grep bilnycklarna och rusade ut.
Han körde i hög fart, höll ratten hårt. På vägen hittade han på ursäkter: problem på jobbet? Ett brådskande möte? Han hade tappat tidsuppfattningen? Kanske en olycka på motorvägen? Under det senaste året, sedan älskarinnan kom in i hans liv, hade han lärt sig att ljuga mästerligt — lätt, självsäkert, utan skakning i rösten.
När han kom fram till huset började det ljusna. Han smög in i trapphuset och försökte vara tyst. Jackan kastade han på en stol, skorna drog han av i hallen. En konstig, tryckande tystnad låg över lägenheten.
Han fick en olustig känsla. Något hade hänt.
Sovrumsdörren stod på glänt — märkligt, hustrun brukade alltid låsa. Sakta, nästan utan att andas, kikade han in… och blev stående, stel.
Sängen var omsorgsfullt bäddad. Inga skrynkliga lakan, inga kuddar med hennes doft. Mitt på sängen låg en lapp.
Hans händer darrade när han tog upp den.
»Jag vet om allt sen länge. Jag tålde det för att jag älskade dig. Men jag är trött. Ring mig inte och sök inte efter mig. Min advokat kommer att kontakta dig.«
Inget mer. Inga tårar, inga anklagelser.
I panik rusade han till det inbyggda kassaskåpet i garderoben. Han slog in koden — händerna lydde dåligt. Dörren öppnades.
Kassaskåpet var tomt.
Alla hans besparingar — mer än en miljon — var borta. Dokument, kontanter, till och med reservbankkort. Allt.
Han sjönk ner på sängkanten, ofattande. Och då gick det upp för honom det värsta: hans fru hade inte bara lämnat. Hon hade planerat allt.
För första gången på många år förstod han — den där natten hos älskarinnan hade kostat honom för mycket.
