Jag hade längtat efter vårt bröllop i flera månader. Jag sparade pengar och planerade varje detalj, eftersom jag ville att den dagen skulle bli precis så som jag alltid hade föreställt mig den. Klänningen, buketten, frisyren, tårtan — allt var valt med kärlek och tålamod.
Festen började underbart. Gästerna log, musiken spelade, och jag tänkte: äntligen är allt perfekt. Men snart insåg jag att min man hade druckit för mycket. Han brukade vara lugn och seriös, men den dagen verkade han som en helt annan person. Jag försökte ignorera det, fortsatte att le och intalade mig att det bara var nervositet.
Han drog dåliga skämt, dansade som galen. Han tog mig hårt i armen och skrattade vid helt fel tillfällen. Mitt under kvällen började han till och med bråka med min bror, och det var nära att det blev slagsmål. Jag hoppades fortfarande att det skulle stanna där. Men det blev bara värre…
När vi stod vid bröllopstårtan blev det tyst i rummet. Jag tog kniven, log mot gästerna — och i det ögonblicket knuffade min man mig plötsligt bakifrån. Jag tappade balansen och föll rakt ner i tårtan och sedan på golvet.
Grädde var överallt. Klänningen, frisyren, sminket — allt förstört på ett ögonblick. Jag satte mig på golvet och började gråta.
”Vad har du gjort?” frågade jag. Han skrattade bara och sa att det var ”ett roligt skämt”. Han brydde sig inte om att jag grät. Vissa gäster försvarade honom till och med och sa att jag överdrev och inte borde förstöra festen.
I det ögonblicket förstod jag att jag aldrig kunde förlåta honom för hans grymma ”skämt”. Jag gjorde något som fick honom att nyktra till direkt, och senare ångrade han djupt sitt beteende.
Något inom mig brast. Jag reste mig upp, torkade ansiktet och sa lugnt:
”Om du har förstört den viktigaste dagen i vårt liv, kommer du också att förstöra mitt liv.”
Jag tog alla bröllopspresenter och meddelade att bröllopet var inställt. Utan drama, utan att höja rösten, gick jag bara ut ur rummet.
Några dagar senare åkte jag ensam på bröllopsresa. Och för pengarna som jag fått i gåva köpte jag en bil till mig själv.
Nu får han klara sig själv.
