Det var bara en vecka kvar till bröllopet.
Den kvällen bjöd de in brudgummen till sommarstugan. Svärfar grillade köttet, svärmor skar sallader, och bruden sprang omkring bredvid sin blivande man. Allt såg perfekt ut — som i en film om en lycklig familj.
Mot kvällen lutade sig den lätt berusade svärfadern mot sin fru och viskade:
— Vet du… jag vill ändå sätta upp en kamera i vår svärsons bil. Bara… för att försäkra mig om att vår dotter gifter sig med en värdig man.
Svärmodern höll på att sätta i halsen av upprördhet.
— Har du blivit galen? — viskade hon. — Vi har känt honom i nästan två år. Han är en bra, smart kille. Det här är elakt.
— Ingen fara, — viftade svärfar bort det. — Bättre att vara försiktig. Om allt är i sin ordning kan vi skratta åt min paranoia efter bröllopet.
En halvtimme senare gick han fram till brudgummen och låtsades vilja kolla in bilens interiör och ”låna idéer till sin framtida bil”.
Svärfar monterade snabbt en liten kamera mellan ventilationshålen på instrumentpanelen. Den var så liten att den nästan var omöjlig att se.
Nästa dag vaknade svärfar och hade helt glömt sitt ”spioneri”. Han kom ihåg kameran först när hans fru passerade och sa:
— Så, har du kollat brudgummen? Allt okej?
Svärfar blinkade som om han vaknat till.
— Just det! Jag glömde helt… Hämta datorn, så kollar vi.
När de öppnade den första filen frös både svärfar och svärmor till. Det brudgummen gjorde och sa… överträffade alla misstankar.
Brudgummen körde från stugan, satte sig i bilen och startade motorn. Allt såg normalt ut… tills han efter tjugo minuter svängde inte mot sin egen gata utan in i ett gammalt industriområde som lokalbefolkningen höll sig borta från.
Bilen stannade mellan två raserade lagerlokaler. Efter en minut kom en annan bil in i bilden, och två män klev ur — definitivt inte vänner för ett trevligt samtal.
De satte sig i bilen med brudgummen. Kameran fångade ljudet perfekt.
— Så, — sade en av dem med ett leende, — har du pengarna?
Brudgummen svalde nervöst:
— Snart… nästan allt. Resten betalar jag efter bröllopet.
— Tiden? — lutade sig mannen på baksätet framåt. — Du är skyldig oss redan åtta månader.
Brudgummen höjde rösten:
— Jag sa ju! Efter bröllopet kommer allt att ändras. Föräldrarna har bra inkomster, fina företag, hus, sommarstuga. Det viktigaste är att bröllopet blir av, sedan får vi pengarna.
Han fortsatte, ovetande om att hans ord hördes:
— Jag har bett nästan alla bidra till festen. Det blir en rejäl summa: från vänner, kollegor, föräldrar. Om mina egna föräldrar också bidrar blir det perfekt.
Han skrattade nervöst:
— Alla pengar från bröllopet ger jag till er.
En av männen log hånfullt:
— Och bruden? Vad säger hon när du samlar pengar och ger dem till oss?
Brudgummen fnös:
— Hon ska inte veta. Jag säger att jag investerat i restaurang, musik, fotograf. Hon litar på mig och kollar inte.
Inspelningen slutade.
Rummet fylldes av en tung, klibbig tystnad.
Svärmodern fick fram med knapp röst:
— Han… gifter sig med vår dotter bara för pengar? För att betala gangstrar?
— Nej, — sade han tyst. — Det här är slutet. Jag låter inte vår dotter gifta sig med honom.
