På sistone har min femåriga dotter börjat bete sig väldigt konstigt. Hon har alltid varit ett lydigt och smart barn, lär sig lätt nya saker och har aldrig varit kräsen vid matbordet. Men plötsligt dök en vana upp som verkligen oroade mig.
Varje gång jag ropade in henne till lunch vägrade hon sätta sig vid bordet. Istället tog hon sin tallrik och gick till badrummet, där hon i förväg ställt fram en liten stol. Där låste hon dörren och började först då äta. När hon var klar kom hon ut med den tomma tallriken, som om inget ovanligt hänt.
Annars gick hon aldrig dit för att leka eller sitta — badrummet hade blivit för henne enbart en plats att äta på. Först tänkte jag: ”Det är säkert en lek, det går över.” Men när det upprepades varje dag under en hel månad blev jag rädd. De värsta tankarna började passera i mitt huvud: var det något fel med henne?
Det var meningslöst att prata med min dotter — hon svarade med tystnad på mina frågor. Så jag bestämde mig: på morgonen satte jag upp en dold kamera i badrummet för att se efter.
När lunchen kom tog hon återigen sin tallrik, gick in i badrummet, låste och satte sig på sin stol. Först åt hon lugnt. Men sedan hände något som chockade mig.
Plötsligt sa min dotter högt:
— Nu räcker det! Alex får inget!
Jag höll på att tappa telefonen ur handen. Alex är hennes äldre bror.
Senare ropade jag på min son och frågade strängt:
— Vet du varför din syster alltid äter i badrummet?
— Ja, det vet jag, — svarade han lugnt.
— Och varför då?
Jag blev rädd att höra svaret.
— Den där fegisen är rädd att jag ska sno hennes mat. Därför låser hon sig inne.
— Har du snott hennes mat då?
Min son ryckte på axlarna:
— Ja, ett par gånger. Det är inte mitt fel att det alltid är godare hos henne.
Då blev allt klart. Jag hade byggt upp hemska scenarier i huvudet, men det var mycket enklare än så. Min dotter var helt enkelt rädd att brodern skulle ta en bit av hennes favoritmat igen.
Och hon är väldigt långsint och principfast — hon bestämde sig för att skydda sig på alla sätt.
