Min dotter började prata ganska tidigt, men hennes meningar var ofta obegripliga för främlingar.
En dag fick en av hennes kommentarer hela bussen att skratta.
Det var inte mycket folk, men alla säten var upptagna.
Efter några hållplatser steg en äldre dam på bussen.
Min dotter såg henne, tittade på henne…
Sedan reste hon sig upp och sa högt:
— Mormor, sätt dig på min stol!
Damen, rörd av gesten, satte sig ner med ett leende.
Sedan tillade min dotter stolt:
— Mamma har lärt mig att ge bort min plats. Jag ger den alltid till halvdöda.
Damen blev lite förvånad och försökte förstå vad hon menade.
Jag förklarade att min dotter hade blandat ihop orden — hon menade “äldre människor.”
Hela bussen brast ut i skratt.
Min dotter förstod inte riktigt vad som hände, men hon var stolt över att alla uppskattade hennes gest.
