Sarah och Jess hade alltid haft ett turbulent förhållande. Kusinerna tyckte inte särskilt mycket om varandra, och Sarah var alltid avundsjuk på Jess. Hon var beroende av uppmärksamhet, och hela familjen gav henne den uppmärksamhet som krävdes för att hålla henne i schack.
Efter fyra år tillsammans förlovade sig Jess med sin pojkvän Michael. Hela familjen blev glada för hennes skull, vilket skapade problem för Sarah.
Sarah ordnade en tjejkväll efter Jess förlovning. Då erbjöd hon sig att sy Jess bröllopsklänning. I själva verket var Sarah en utmärkt sömmerska, så det verkade som en fantastisk idé. När Jess frågade om hon verkligen ville sy klänningen svarade Sarah: ”Självklart, Jess! Den kommer bli perfekt!” och gav henne en kram.
Fram till den sista provningen gick allt jättebra. Klänningen var vacker och satt perfekt. Men vid den sista provningen förändrades allt.
Något var fel. Klänningen var otroligt liten. Jess kunde inte få på sig den längre.
”Jess! Är du galen som går upp i vikt före bröllopet?” frågade Sarah med ett bekymrat ansiktsuttryck – som var fejk.
”Jag har inte gått upp i vikt, Sarah”, svarade Jess. På grund av all stress hade hon knappt ätit något.
Då insåg Jess att det inte var en olyckshändelse och att hon faktiskt inte hade gått upp i vikt. Hon förstod att Sarah hade gjort det av avundsjuka, eftersom uppmärksamheten som vanligtvis låg på Sarah nu riktades mot Jess och hennes bröllop.
Då föreslog hennes fästman att de skulle ta klänningen till hans mammas väninna, som också var sömmerska. Hon hade sytt hans mammas klänning till bröllopet och ville gärna hjälpa Jess.
Tillsammans skapade de en ny klänning utifrån den gamla som Sarah hade sytt.
Vid bröllopet, när Sarah såg klänningen som Jess bar, blev hon chockad. Hon var rasande av avundsjuka.
På bröllopsfesten gick Sarah ilsket fram till Jess och frågade: ”Jess, vad hände med klänningen? Var är min ursprungliga design? Varför har du ändrat den?”
Jess log och förklarade att hon hade fulländat den klänning som Sarah hade sytt.
