Jag erkänner ärligt: jag gillade inte min svärmors besök, även om jag respekterade henne. Hon kom till oss regelbundet, en gång i månaden, och stannade några dagar.
Tidigare kom hon på vardagar, men nu hade hon bestämt sig för att komma i slutet av veckan — antagligen för att stanna över helgen.
När min man berättade om det blev jag upprörd:
— Så nu tänker hon hindra oss från att sova ordentligt?
—Varför säger du så? —morra han.
—Hon väcker oss ju redan på vardagarna! Och på helgen blir det värre!
Han skrattade åt mig. Med rätta.
Redan på fredagen var hon där. På lördagsmorgonen klockan 06:45 väcktes jag av ett oväsen i köket.
Sedan knackade hon på dörren.
—Sover ni fortfarande? —sa hon utan att knacka—. Klockan är nästan sju. Dags att gå upp…
—Får vi inte sova lite längre på helgen? —frågade jag irriterat—. Ut ur vårt sovrum, tack.
—Du är mor och hustru. Du kan väl gå upp före alla andra och fixa frukosten —beklagade hon sig.
—Så jag får inte sova, men min man och mitt barn får?
Min svärmor suckade och gick därifrån mumlandes.
Nästa morgon upprepades samma scenario: oväsen i köket och knackning på dörren.
Hela veckan funderade jag på hur jag skulle få henne att förstå att hon inte får väcka oss på helgerna.
På måndagen kläckte jag en idé och väntade på hennes nästa besök.
Som vanligt kom hon på fredag kväll. Jag var exemplariskt artig. När hon gick och lade sig nio minuter före nio på kvällen höjde jag TV-volymen ordentligt.
Min svärmor, förbluffad, rusade in i vardagsrummet:
—Vad gör du? Ser du inte vad klockan är?
—Det är inte förbjudet att låta innan tio —svarade jag lugnt.
—Jag sover redan!
—Stör mig inte, tack.
Hon ställde sig framför skärmen och sa allvarligt:
—Var lite förnuftig! Jag behöver sova!
—Då får du lägga dig senare —du behöver inte stiga upp klockan sex, —svarade jag. —Det är precis vad du gör varje lördag!
—Hämnas du? —utbrast hon.
—Betrakta det som så —svarade jag.
Jag sänkte inte volymen förrän klockan tio. Nästa morgon väntade jag på att hon skulle komma och väcka oss som vanligt. Men det var tyst.
Min man och jag sov till elva. Seger!