David, en ung och talangfull fotbollsspelare, hade alltid drömt om att bli uttagen i landslaget. Trots att han bara var 12 år tränade han hårt och var fast besluten att förverkliga sin dröm. Han drömde också om ett par fotbollsskor med piggar.
Om och om igen, medan han satt på fönsterplatsen i skolbussen, föreställde han sig att lyfta pokalen från en viktig turnering och att tacka sin mamma för allt hon gjort för honom. „Det skulle vara ett fantastiskt tal”, mumlade han ofta för sig själv.
I månader hade David sparat till ett nytt par träningsskor. Han älskade de skorna så mycket. Varje dag sålde han lemonad vid ett eget byggt stånd och hjälpte sina grannar med ärenden, så att han kunde samla in pengarna själv – utan att belasta sin mamma som ändå hade fullt upp med att ta hand om honom och sina tvillingsystrar.
David gick till skobutiken och berättade för ägaren att han hade sparat till de nya skorna.
– “Ung man, dina skor kommer att vänta på dig här”, sade Herr Manning med ett leende.
En dag, på väg till skolan, frågade en pojke vid namn Guillermo David om han fick sitta bredvid honom.
– “Självklart”, svarade David.
Guillermo beundrade David och ville vara lika berömd bland sina klasskamrater som David var. Samma dag sade Guillermo att han gillade Davids skor, men David svarade att de redan var gamla och att han sparade till ett helt nytt par.
Guillermo kände sig något generad och gömde sina fötter under sätet. Sanningen var att det var hans skor som var gamla och utslitna, inte Davids.
Under de följande dagarna blev David och Guillermo nära vänner. En dag sade David till sin vän:
– “Guillermo, jag har äntligen lyckats. Min spargris är full. Idag ska jag hämta mina drömskor.”
Guillermo blev mycket glad för Davids skull, och medan de pratade körde bussen plötsligt över ett gupp, och en av Guillermos skor föll till golvet.
David blev förskräckt. Skon hade ett hål i sulan. Han kände sig ledsen för sin vän och något generad, eftersom han ständigt hade skrytit om de nya skorna medan hans väns skor faktiskt var gamla, med den slitna duken och utan snören.
Nästa dag bad David Guillermo att följa med till butiken.
Väl inne sade Herr Manning till David:
– “Grattis, unge man, du har förtjänat dina pengar till skorna. De är perfekt förpackade i en låda och väntar på dig.”
– “Herr Manning,” sade David, “jag vill ha skorna, men i en mindre storlek, tack.”
Herr Manning blev förvirrad:
– “Men det är ju din storlek, unge man.”
David pekade på Guillermo och sade:
– “Jag vill ha dem i hans storlek.”
Guillermo blev mållös. “Nej, David, det är inte nödvändigt…” Men David stoppade honom innan han hann avsluta meningen.
– “Guillermo, du är en så bra vän. Du säger att jag är din idol och kallar mig din hjälte. Snälla, låt mig skaffa dessa skor åt dig.”
Herr Manning visste att David var en speciell pojke, men han var fortfarande förvånad över hur godhjärtad han var.
Han hämtade ett par skor i Guillermos storlek och gav dem till honom.
De två vännerna var glada och begav sig hemåt.
Väl hemma frågade Davids mamma om han hade fått skorna. När han tittade ner, rädd att hon skulle tillrättavisa honom, sade han tyst:
– “Mamma, jag köpte dem till min vän Guillermo. Hans var verkligen gamla, och jag trodde att han behövde dem mer än jag.”
Hans mamma kramade om honom:
– “Åh, min son, du är en så vänlig och omtänksam ung man. Jag är så stolt över dig.”
Medan de pratade om Guillermo stannade en lastbil framför deras hus.
Det var Herr Manning. Han hade med sig många par skor till David, hans syster och hans vän.
– “Jag vet hur mycket du har längtat efter de här stövliknande skorna, och jag såg dig sälja lemonad och dela ut tidningar. Du har hjälpt en vän i nöd, och jag ville överraska dig idag.”
David lärde sig den dagen att även den minsta akten av vänlighet kan betyda mycket.
Dela den här artikeln med din familj och dina vänner på Facebook.
